Am                        E
In kom en gammal knarkare på Klara Polisstation
     Am
Hans skor var våta och hans ögon kalla
    Am                           E
Och när han skulle tala fick han inte fram en ton
       Am           E            Am
Så han kunde varken sjunga eller tjalla

[Verse 2]
   Am                            E
Vi la honom i en ensamcell: hans säng var våt av blod
   Am
Så småningom gick han ut och in som barn i huset
   Am                                       E
En vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod:
     Am          E                  Am
"Jag offrar mina skor för det gröna ljuset"

[Verse 3]
    Am                     E
Och alla börja' skratta åt vad som där stod
    Am
Och alla telefoner börja' ringa
    Am                   E
Och våran kommisarie han skrek i vredesmod
           Am       E          Am
Vi vill ha glada budskap eller inga

[Verse 4]
        Am                     E
Men jag öppnade brevet och jag läste som så:
     Am
"Hej Bröder, lyssna nu till min historia
   Am                               E
En gång var jag en vacker prins och lycklig som få
    Am              E              Am
Min faders stolthet och min moders gloria

[Verse 5]
   Am                         E
En vacker dag emellertid, tog jag min första sil
   Am
Då öppnades min ögon och jag skåda'
      Am                         E
Bland alla stackars jävlarna som åker runt i bil
    Am              E         Am
Och bor och dör och äter i en låda

[Verse 6]
       Am                        E
Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin
    Am
Som sprang iväg och köpte sig en fylla
        Am                               E
Och jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
        Am         E             Am
Som jag hade i små kapslar på en hylla

[Verse 7]
    Am                         E
Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt
             Am
Och jag blev hatad utav mina bröder
        Am                          E
Men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt
        Am         E            Am
Där jag bodde i en svinkvart på Söder

[Verse 8]
    Am                           E
Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst
    Am
Mot Adams äpple och för fagra Eva
    Am                       E
Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst
            Am         E          Am
För jag var trött, jag ville inte leva

[Verse 9]
    Am                 E
Här slutade brevet och intet öga torrt
    Am
Och kommissarien röt: "Nå, för satan
      Am                          E
Släpp ut den fan ur cellen och se till att ha kommer bort"
   Am                E           Am
Så där låg snart vår knarkare på gatan

[Verse 10]
   Am                            E
Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren:
     Am
"Låt alla era skenkänslor fara
   Am                         E
Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken
   Am             E           Am
Därför skall han evinnerligen vara"

[Verse 11]
    Am                  E
Man trodde ju Gud fader här i vår stad
   Am
Ej skulle va' välkommen. Trodde du ja!
    Am                       E
Men femti gamla knarkare som han stod i en rad
    Am           E            Am
Och stampade och skrek: "Halleluja"

[Verse 12]
    Am                    E
Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
    Am
Och la det i en plastpåse med hans spruta
    Am                       E
Och sedan steg dom sakta mot Himmelen opp
    Am            E                Am
Och nu är klockan mycket, dags att sluta